Henrik Alexandersson bloggade om det här efter att Johan Ehrenberg skrivit om det på Tidskrift.nu.
Jag kommenterade och skrev att det berodde på att de flesta liberaler är ekonomer och att ekonomer mest är intresserade av en massa tråkiga BNP/C-tabeller och inte är särskilt intresserade av det skrivna ordet. Mothugg kom direkt, och ”Magnus” frågade att om så var fallet så borde man undra varför så få liberaler är journalister, och det är nu det hela börjar bli intressant. Jag tror att det beror på en rad olika saker, men en anledning är solklar. I liberala kretsar är inte pengar fult, utan snarare tvärt om. Det finns inget som får en liberal lika uppspelt som i att få förklara det fina i att tjäna pengar. Gärna mycket pengar. Med en sådan här grundsyn är det inte svårt att se varför många liberaler blir ekonomer.
Hos vänstern är det fult att sträva att sträva efter att tjäna så mycket pengar som möjligt, och betydligt finare att ägna sig åt att demonstrera och bilda konstiga nätverk. Nätverk som i sin tur startar tidningar och söker bidrag för att klara sin försörjning. Bidrag är återigen något som är otroligt fult inom den liberala sfären, och här har Ehrenberg en poäng när han skriver så här:

”Borgerligheten har ett problem. Grunden för det borgerliga tänkandet är lönsamheten, saker som inte lönar sig är mindre värda. VINSTEN är alltings motor och då formar det också vilka tidningar man skapar. Kultur är i bästa fall en hobby, något lugnande i en värld där DET VIKTIGA är pengar. Kultur är helt enkelt inte meningen med våra liv, det är istället att bli så rik man kan.”

Och det är sant. En tidning som måste få statliga bidrag för att klara sig är något vi gärna ser föraktfullt på, och i ett så litet land som Sverige är det oerhört svårt att få en kultur- eller politisk tidskrift att gå med vinst, vilket förklarar varför Neo är så helvetes dyr (dock högkvalitativ). Nu finns det ju dock alternativ till den som inte kan skriva en bok eller tidning med vinst och inte heller vill ha statliga bidrag.
Alternativet stavas Svenskt Näringsliv.

En organisation som Svenskt Näringsliv har så klart en enda uppgift, att se till sina medlemmars intresse. Det vill säga att man arbetar för enklare regler, lägre skatter, frihandel och mindre regleringar. Gott så, det behövs absolut i Sverige, EU och stora delar av världen för den delen. Det finns dock ett aber, nämligen att deras resurser är väldigt fokuserade på just dessa delar av liberalism och lämnar därför inte särskilt mycket utrymme för att kämpa för fri invandring (även om Frihetsfronten gjort det utan stöd från SN, och Timbro gett ut böcker på temat), förmynderi (även om Mattias Svensson skrivit en bok om det), integritet (även om Den nya välfärden har knutit Per Ström till sig) och rättsäkerhet (även om Henrik Alexandersson gjort film om det). Det är också så att de flesta liberaler är intresserade av ekonomisk frihet, och i ett land med världens högsta skatter är det såklart ett brinnande ämne. Timbro ger en möjlighet att utveckla tankar kring ämnet, och vem skulle inte ta den chansen?

——

En annan förklaring kan tänkas vara att vi faktiskt lever i en värld som blir friare och rikare för varje dag som går, och kapitalismen är det dominerande ekonomiska systemet. Detta går helt i led med våra egna tankar och därför behövs kanske inte radikala liberala tidskrifter på samma sätt som sina socialistiska kusiner.

——

Värt att påpeka är också att den mest välkände svenske liberalen, Johan Norberg, inte är ekonom utan Idé- och lärdomshistoriker, vilket säkert ligger bakom en del av hans framgångar. Analysen delas förresten av Ali Esbati, och jag vet inte riktigt hur jag skall tolka det.

—–

Tycker ni att det var dåligt med länkar? Googla.